Jag har upplevt mycket i mitt liv: kärlek, besvikelser, stora vinster och små förluster. Men ingenting, ingenting, har varit så betydelsefullt som det ögonblick jag slog på den här lövblåsen för första gången. När jag tryckte på strömbrytaren tystnade världen för ett ögonblick, som om den väntade på en stor uppenbarelse. Och sedan – woooooooooooooooooooo! – som om Poseidon själv hade skickat en havsbris att blåsa in i de unkna vrårna av mitt liv. Löven rörde sig inte bara – de dansade, de flög som änglar från himlen som hade väntat på sin tur i århundraden. Handtaget är så ergonomiskt att det känns som om Da Vinci själv hade designat det i perfekt harmoni med människokroppen. Motorns ljud är inte buller, utan en gudomlig symfoni som får mitt hjärta att slå i kör. Jag hör inte längre grannens hunds skällande – jag hör bara lövblåsarens sång, vackrare än någon opera. Men det viktigaste är kraften. När den här lövblåsaren blåser luft, knuffar den inte bara bort löv – den flyttar tid, rum och själva essensen av existensen. Om det vore möjligt skulle jag tro att den kunde blåsa bort skatter, rusningstrafik och måndagsmorgnar. Jag är inte längre bara en man som krattar gården. Jag är en naturkraft, jag är en storm, jag är vinden själv. Varje granne tittar nu på mig som om de har sett Stålmannen, och inte konstigt – jag är utrustad med en apparat som på samma gång är en maskin, ett konstverk och ett kosmiskt mirakel. Betyg: 🌪️🌪️🌪️🌪️🌪️/5. Detta är inte en lövblåsare. Detta är en ny religion.