Jag köpte disktrasan med de högsta förväntningarna. Reklamen lovade ingenting, vilket skulle vara det första varningstecknet. Det första intrycket var blygsamt: platt, grå och helt utan karisma. Disktrasan överraskade mig dock i användning. Den absorberar kaffe, mjölk, såser och ibland till och med kockens tårar efter en hektisk lunchrusning. Den har sett mer drama än den genomsnittliga tvåloperan och har burit mer ansvar än vissa arbetsgemenskaper. Nackdelen är att disktrasan efter några dagar börjar lukta som om den hade tillbringat en vecka på en fiskebåt utan returbiljett. Den har också en tendens att mystiskt försvinna precis när man behöver den som mest. Plusset är dess hållbarhet. Även om den vrids, pressas, kokas och i allmänhet behandlas sämre än en gammal praktikant, fortsätter den att göra sitt jobb utan att klaga. Sammanfattningsvis: en disktrasa är kanske inte den mest imponerande köksarbetaren, men när en kris slår till och en liter brun sås spills på bordet, bär inte hjältar kappor. De är fuktiga och har en lite konstig lukt.